Då impulser slår till ... de kränger       tar ut kurvorna till det yttersta.

Molnen kolliderar       döljer allt tänkbart ljus..    grå mättnad söker sig ner..

Ger sig på  skuggorna..   deras rörelse          smälter samman med mörkret..

Till en svärta              som slukar dess. energi....

Ut ur det instängda    kommer flammor röda...      som lägger sig ....

Tät som en hinna över de tunna

bladen färgsätter

den gråa

mörka tristessen,

stjälken blir brunbränd.

Med sin stolta hållning

viker ej en tum tillbaka...

Vet ej om det är så det känns

Men i en verbal mening låta ilskan röd som en illröd ros lysa upp där i mörkret..

Djupt inombords finns kanske rosen som sprakar utav andra färger?

Det känns som längesedan jag blev arg .. kanske är det bra å släppa ut lite på ett icke våldsbetonat sätt  ...

Mer i verbal mening i folklig mening känns det som här å där växer retningarna ..Vi går runt och bär på en massa gråa moln som flockas ru nt var-andra, irritationer retningar oftast för söt blandning kanske brist på socker i blodet. Ett ”Erkännande” färger som sticker fram däri bränderna ..

ilskan slår ränderna raka.. ”det”

slingrande ostrukturerade

får krypa skamset åter till skuggornas dal..................

här seglar blodröda segel av den inre röstens vrede.....