Har vi inte varit här förut,
På vägen genom livet.
Vi ställs inför så många val.
Hur vet man vilket som är rätt
Bakom varje krön är allt så nytt,
men ändå bekant på nåt sätt.
Följ inte spåren som lockar
För Dom leder oss bort,
Till där vår själ har glömt för mycket.
Där bluffmakarna och skojarna bor.
Låt oss inte längre förföras av deras falska drömmar
Som Tar med oss in i dunkla skogar.
Där Dom väntar,
Längtar efter att bit för bit Slita oss itu.
Deperata att förlänga deras tid
En till synes ändlös cirkel.
Där Dom alltid lämnar kvar oss,
att på nytt börja vandra,
I glömska och mörker.
Men Om vi tittar noga,
ser vi speglar i dimman som fångar samma mönster.
våra egna skuggor och minnen
Vilsna och rädda.
Minnen om vem vi är och vem vi var.
Vi ser fötter som går framför oss,
Som har på sig Våra slitna skor.
Vi känner att våra händer vilar i någon annans,
Det är våra egna.
Vi ser ögon som ber om hjälp,
Det är Våra egna smärta vi ser.
Vi hör en Röst kalla på oss från bortom horisonten,
Och rösten är min,
Din,
Den är våran,
Det är ett eko.
Av oss själva som berättar
Vilken väg vi ska välja