En osynlig markering på golvet
där vardagen är som tätast
och vännerna som närmast

En stor blå väntsal
med flygande gestalter

Först sorgen och ensamheten
men efter hand allt mer nyfikenhet

Mannen där borta på fyra meters höjd
liknar morfar med det vita håret
Han har precis köpt ett Aftonblad
I kiosken vid landsvägen

Hej morfar
Har du seglat omkring här i 29 år?
Är mormor också här?

Den blå salen är så oändligt stor
ljuset och tystnaden
leker med ekot och skuggorna

Det finns glipor där jag ser
de överlevandes vedermödor

Ögonen fylls av tårar
Det blir svårt att se
Jag skrattar och gråter

På en gång synlig för alla
På en gång osynlig för allt