Jag ser åren komma. Jag ser min rygg böjas mot marken. Alla stigar jag trampat upp kommer att växa över. Ingen kommer se mina fotsteg. Det är livets gång.

Solen går upp och ner en sista gång. Kistan sänks ner i den mörka jorden.
Nu slutar fågeln sjunga just för mig.

Någon ser och hör den lilla fågeln som sjunger så att hjärtat brister. Utan att veta att just jag hört samma sång.

Jag vill lämna spår. Jag har funnits där för er alla. Älskat och lidit för er skull. Men nu mynnar sången ut. Tystnaden tar plats och jag återgår till att bli en del av vår jord.