Att inte stoppa, att ej ge upp.. att traska rakt in i elden fast den bränner en..

I moralisk mening är det vad som ämnar rätt å felaktigheter, i en omvänd tavelram där bilden ej medverkar i ramen utan tomheten själv har slagit sig ner där... bilden i sig är ramen och å ramen är sin egna bild i bilden ...tja absurdum på gränslinjen till vansinne stövlar fram in i tavelramens värld...

suddas man ut?

Där i tomhetens gränslöshet ? Frågor som flockas kring vattenhålet, vad sörplar man i sig där i hålrummet, nya idéer som kläcks ur dina ovala drömmar? Det som är nytt skrämmer skapar nya regelverk med förbjud och påbud i tid å otid... där i tomheten lever man ut sin fantasi..här finns inga hinder alls eller moral som petar ut ens ögon för man inte uttrycker sig som andra..

I bilden ska det heller inte var något som stoppar sin inre glöd för att man inte håller sig till de överensstämmande mått, bild dör blir livlös...reglerna dödar skapar sår i en, då är nog den gränslösa tomhetens värld en bättre värld att utgå ifrån livet håller sig mer i rörelse ” in motion” så fräckt att blanda in lite inglish här..

Vi står fast där i fantasins boningar utan den å utan dig blir detta liv svårt att ta sig vidare fram. Gränslöst å fritt klart definitionen kryddar på vad moraliskt är rätt å fel  och den klassiska synen på vad är gott och ont... En flygar dag som målas röd...