De sitter vid köksbordet och har precis avslutat middagen. Kristina ser ut över den oplanerade tomten.
”Jag vill inte åka med skolbussen imorgon” säger Karin
” Vill du inte åka till skolan eller är det bara bussen du inte vill ta?” frågar Kristina
”Jag vet att jag måste gå i skolan men att åka buss är hemskt.  De skriker och bråkar hela tiden”
”Jag kan skjutsa dig imorgon, men du måste träna på att åka med bussen. Vill du att jag åker med er i bussen någon mer dag”
Karin ser tyst ut genom fönstret en stund.  ”Om du skjutsar mig i morgon så kan du väl åka buss med oss på onsdag”
”Ok. Vill du också åka bil imorgon Lisa? ”
”Ja, kan vi ola om vem som ska sitta fram?”
De olar och det blir Karin som får sitta fram på vägen till skolan och Lisa på vägen hem.
På kvällen tänker Kristina en hel del på flytten. Det fanns ju inget annat val. De måste försörja sig. Hon vrider sig i sängen och säger till Karl.
”Det är tufft för tjejerna, de saknar Sollebo, skolan och alla kompisarna.”
”Äsch det går över. Gör inte sådan stor grej av det. De kommer att gå bra.” Så vänder han sig om och somnar.
Efter frukost klär de på sig och går ut till bilen. De kör förbi radhusområdet och den lilla affären. Kristina stannar vid Stopptecknet innan de ska köra ut på riksvägen när Karin plötsligt säger.
”Vet du hur det känns att flytta?”
”För mig känns det ovant och lite ensamt eftersom jag inte känner någon än. Jag tycker också att det är besvärligt att inte hitta. jag körde ju vilse första gången vi skulle till er nya skola”
”Jag tycker att det känns som att man dött lite grann för allt har försvunnit. Mitt rum, mina bästa kompisar och min fröken, de är bara borta, som att det inte finns”
Kristina tar ett djupt andetag, tittar åt vänster och åt höger innan hon kör upp på riksvägen. Hon försöker kontrollera rösten när hon svarar. ”Känns det så hemskt?”
”Ja det känns som gråt inuti hela tiden.” Kristina klappar henne på armen.
Vet du säger Lisa att min nya fröken hon gör tvärsemot vad Birgitta lärde oss. Birgitta sade att man inte skulle skratta när någon gjorde fel. Men hos Ingrid får man stå på led och rätta matteboken. När någon gjort fel så skrattar hon och säger till oss andra. Titta så tokigt han har räknat och så skrattar alla ”.
Kristina känner köldrysningar efter ryggraden. ”Så förskräckligt vill du att jag kommer till skolan och hälsar på.”
” Ja det vill jag, hon kanske inte törs vara så elak då.” De sitter tysta tills de kommer fram till skolan. Karin öppnar bildörren och Kristina frågar.
” Skulle ni vilja att vi åker till Sollebo och hälsar på i helgen? Vi kan bo hos morfar och ni kan få hälsa på era bästisar”.
”Ja” svarar systrarna med en stämma. ”Då kan jag att se att de finns kvar” säger Karin när hon kliver ur bilen. Hon stänger bildörren. Lisa tar hennes hand och så går de sakta mot skolbyggnaden.

© Eva Hedlund fd. Langrath