Regnet faller ner
Hon är på väg nånstans
Dit där lyckan en gång fanns
Men tåget är försenat

Hon minns rosetter i sitt hår
Och mammas löftesrika famn
Ibland har längtan inget namn
Och en dröm är inte nog

Inga svar i hennes bok
Hon har gett allting hon har
Inget mer att lämna kvar
Så var är det jävla tåget?

Visslan skär i mörkret
En sång om ensamhet och smärta
En sång för den med brustet hjärta
Den får alltid sista ordet