Det finns något vilsamt i källan som porlar upp
Som om den kom från ingenting
Och själen som ropar: Du vågar

Tilliten växer stillsamt som vitsippor på marken
Jag böjer mig ner och tar henne i min hand
Ser hur kronbladen omsluter hennes innersta kärna

Jag tänker att omsluten är också jag
Vattnad ur källan
Värmd av solen
Fri och sårbar

Även vi ska blomma denna vår
När vi söker skydda vårt inre förvissnar vi så lätt
Det är blomningens tid
Och just detta är vårt ärende