Diset
molnigheten
det där gråa
som hovrar
ovanför tradarna
folket
staden
skolorna
tåget

Jag
betraktar
flyger fram
scenerierna skiftar
i min periferi

Turen känns
igen
den är
repetitivt
återkommande

Varje buske
varje sten
varje litet grässtrå
allt spelar in

Doften när man kliver av
är bekant
fast
annorlunda
varje gång
en dagliga resa
ett plikttroget värv

Såna som görs
på
rutin
genom ett
givet mönster
bara för
att