Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
om att gå sin egen väg, särskilt sista biten.


Spårlöst urspårad




Januari var ovanligt kallt, frosten kom redan tidig
efter en utdragen höst som även den var onormalt
hård på alla sätt.



-som livet,
tänkte Gert där han satt med en rutig pläd duktigt
vikt över knät i sin rullstol, i snön utanför sitt hem

Han var less på evigheten, den andra såg som livet


Så, en förmiddag kom hon bokstavligen att sitta
rakt i knät på honom, den nya. Hon sa aldrig vad
hon hette men han hade aldrig kommit ihåg ändå

hon sa, -jag kan köpa ut åt dig om du vill, jag ser att
du saknar nåt viktigt, nåt jag gärna ordnar för dig


Gert nickade med ett torrt, lite snett leddende



Den kvällen var första gången han log på säkert
fyrtiofem år, riktigt varmt och brett,
Och han hade spillt lite på skjortan. Hon sa inget,
men han nickade en gång och rullstolen tog ett
skutt över den lilla tröskeln, ut i korridoren



Natten var tystare än vanligt, snön lite djupare

hennes tunga hand på hans axel var så varm, hon
förstod, och det var allt. Han tog på sina handskar
och rullade iväg, ner längs promenaden mot sjön







Fri vers (Fri form) av Gawain VIP
Läst 139 gånger och applåderad av 1 personer
Publicerad 2020-05-25 22:39



Bookmark and Share


  Kungskobran VIP
Fin beskrivning om att även lite kontakt betyder så mycket
2020-05-26

  lodjuret/seglare VIP
Till och med senapen har de höjt priset på och ölen har blivit alkoholfri, ingenting känns vara som 'förut' och inte ens läsning går iland utan bågade glas...
2020-05-26
  > Nästa text
< Föregående

Gawain
Gawain VIP