Januari var ovanligt kallt, frosten kom redan tidig
efter en utdragen höst som även den var onormalt
hård på alla sätt.
-som livet,
tänkte Gert där han satt med en rutig pläd duktigt
vikt över knät i sin rullstol, i snön utanför sitt hem
Han var less på evigheten, den andra såg som livet
Så, en förmiddag kom hon bokstavligen att sitta
rakt i knät på honom, den nya. Hon sa aldrig vad
hon hette men han hade aldrig kommit ihåg ändå
hon sa, -jag kan köpa ut åt dig om du vill, jag ser att
du saknar nåt viktigt, nåt jag gärna ordnar för dig
Gert nickade med ett torrt, lite snett leddende
Den kvällen var första gången han log på säkert
fyrtiofem år, riktigt varmt och brett,
Och han hade spillt lite på skjortan. Hon sa inget,
men han nickade en gång och rullstolen tog ett
skutt över den lilla tröskeln, ut i korridoren
Natten var tystare än vanligt, snön lite djupare
hennes tunga hand på hans axel var så varm, hon
förstod, och det var allt. Han tog på sina handskar
och rullade iväg, ner längs promenaden mot sjön