Döden är en spegel,
våra ansikten speglingar

Livet vilar
i dödens blindo;
ett tillstånd av något
i intets fräna andedräkt

Jag minns redan detta

I varje ögonblick
skymtar ett avtäckt minne

Dödens spegel är genomskinlig

Hästarna står i hagen
Jag ligger i huset

Natten är rädd och ensam

Tankarna famlar
över mitt ansikte

Askan är en mjuk tillflykt

Mineralerna minns sina kroppar,
utväxter på tiden,
titthål i evigheten;
sorlande röster i tomhetens salar

Det regnar i glömskan

Något kurar