i skuggan av de stora dikterna

man känner av de outsagda plikterna

att endast det yppersta är godkänt

inte något tramsigt underkänt

med storvulna ord de skrädde

likt för hårt vispad grädde

stolt var Verner von Heidenstam

han, han var ju en Man

han ansåg sig Nationalskald vara

på fina orden han inte spara'

sitt Övralid han lät bygga på höjd

med det han var riktigt nöjd

där kunde han "se ner" på Ellen

kanske han kika' på kvällen

Verner var väl lite okontant

med denna starka "tant"