förundrad över lyskraften du har
stjärnan din över mitt hav
du är fågeln i mitt bröst
ger dagen mening och röst
skuggorna ännu långa
de går inte att fånga
att stiga till väders är lätt
morgnar som dessa
solen över vår hjässa
tänt sitt brinnande ljus
då fyller vinden
till randen våra krus
tro hopp och kärlek väller över
lyfter som en ballong
av dina goda tankar