nygrön ängsglänta

savstinna lövträd inramar

oss på en filt

blickande upp i det blå

himlen vimlar av luftslott

halvvuxna ulliga

synliga blott som förtätad längtan

ett ögonkast och vi är där

hos något som långt ifrån

ändå bär i tysthet

den innersta önskan

vår oro avlar

föder och formar

sinnenas stigar

blir klätterstegar

till andningens hemvist

bland molnen