Kråkan misstas för en korp.
I skymning, med kvällssol som bländar.
Storhet går hand i hand med vanmakt.
Höga vinster minner om stora förluster.
För visst. Går det upp och ner.
Hela tiden.
Det djup, den botten och fantastiska helhetsbild människor har som "levt" har. Det kan ge prestationsångest bara det.
Att arbeta jämte dig. Du sköna, stora eftertänksamme.
Liiite jobbigt... Det måste jag medge.
Men! Det föder något.

Jag rasar över min ovilja att ta beslut.
Min tveksamhet över rätt och fel.
Min velighet, min försiktighet.
Dämpad, avskalad och inkännande personlighet.

Jag var en annan förut.
Så mycket friare.
Försöker ge sken av denna andra.
I intervju, under presentation. Så ger jag ett intryck av ett... Upcomming, riktigt på g, jag har gjort det och det och det...

Men egentligen är jag så feg.
Att göra fel.
Så feg att stå för en åsikt.
Så. Ofantligt feg. Att jag bara... Håller andan.
Och spelar med.

Usch.
För det.
Men det är vad det är.
Just nu.

Att bara medvetandegöra det.

Är ett framsteg.
På riktigt.
Ett sant framsteg.