glöm regler och instängdhet

pompösa och uppblåsta ord

det är ju en befängdhet

att inte nyttja poesins jord

låt ditt inre få skapa en bild, en dröm

som ännu inte skapats har

ett stycke mönstrat tyg med söm

kan bli något att ha kvar

har allt redan blivit skrivet

skriv då något nytt

ingenting är aldrig givet

kanske bara bytt

konkurrensen är alltid hård

fast ingen tävlan det är

glöm stjärnor och applåd

skriv det du inom bär

lyft med orden poesins spröda själ

ge den vingar att sväva högt mot sky

det är för människors bästa väl

och inte för vissa människors avsky

poesin är för oss rena medicinen

den helar det som trasigt är

det är ju det som är intentionen

stillar också vissa besvär

att bokmärke man kan få

det är ju ändå

lycka som kortvarig är

snart man får nya begär