Under rådande omständigheter kan vi icke socialisera oss och dryfta livslögner. Det äro ett mentalt haveri att endast kunna ljuga inför sig själv, vilket kommer få konsekvenser i framtida möten, då vi slutat förhärliga varandra och förnekar att vi någonsin varit vänner.

Jag haver bakom låsta dörrar skapat dockteater som sällskap, men de egensinniga krabaterna vill syssla med pantomim och jag äro bedrövad över att vi tycks befinna oss på olika planeter. Det känns som bristande respekt när de påstår att manusen krymper dem.

Dagar flyter förbi, minnen briserar som minor. Jag rättar in dem i verkligheten. Nätterna äro ett större dilemma, ty jag vågar icke blunda eftersom dockteatern hava anarkistiska fester bredvid sängen, vilket kränker min position som ständigt fritänkande karaktär.

______