Kära skog vidga dig

vill skönja dina stigar

i mitt sökande efter koltrastens sång

skall tolka känna och leva i hennes skugga

för att bli ett av naturen.

Kära hav lugna dina vågor

vill drunkna i din famn

och inte i ditt djup

men vill fördjupa mig i dina

hemligheter när du smeker stränder.

Kära storm stilla dig

vill endast ha en svag bris

i mitt hår och lagom med vind

under mina vingar

för att kunna lyfta ifrån ängen.

Kära moln skingra er

vill kunna flyga fram fort

för att inte göra er ihåliga

jag skall fluffa, krama och forma er

till mina fantasi figurer.

Kära änglar flyg starkt

jag är inget flygar äss

men jag vill bära samma kraft som ni

bli lika ståndaktig och ha samma  känsla av

rättvisa för att möta vad som komma skall.

Kära himmel öppna gärna dina grindar

ty nu vill jag förtälja om att jag varit

med om det bästa och sämsta

det mörkaste

och det ljusaste.

Det bästa kom av det sämsta jag upplevt

och det ljusaste av stunder fann jag i dom

Mörkaste av hörn i svartaste stunder.