Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Subito...

 

 

Jag känner ängens hjärta, liljornas motiv

kastanjernas vindlek kring min andedräkt

 

när alla våra berättelser var rena

och alla våra önskemål var borta

bundna till bönen

 

jag bad dig - sy mina sår löst

ge mig kyskhet och  krediter emellan fördömelsen

mirakel och synd är besläktade var och en sprungna

ur en bruten lag

 

jag är främst imaginär

och har stulit vad jag kunnat

bläck, skrivpapper, en handfull hud

skyddande andetag, heta knivar

den sinneslösa känslan av att vara en berusad förlorare

skuggad av helvetes balkonger

och tyngd av dagarna som följer

 

tiden trampade på oss

i bilen över gränsen

två volymer Proust, linnekostymen, en ärgad portnyckel

om vi skulle stanna visste ingen

och efteråt skulle ingen minnas att vi var här

eller att vi föddes någon annanstans...

 

 




Fri vers (Fri form) av Domenico VIP
Läst 442 gånger och applåderad av 14 personer
Publicerad 2020-05-30 22:57



Bookmark and Share


  Monica Lindgren

Sorg, vemod, väntan och ovisshet. Två volymer Proust räcker långt! Tycker mycket om din sparsmakade poesi.
2021-04-27

    ej medlem längre
Underbart att man får se världen genom diktjagets ögon. Här händer något magiskt, när texten personifieras och författaren/diktjaget i samma stund skapas, tar gestalt och blir till i text. Det här är poesi att verkligen njuta av i all sin tidlöshet, en tid, kanske ett förflutet som blir ett närvarande nu i det ögonblick man läser, som när man tar ett bett på madeleinekakan och sinnena öppnar alla minnets slussar...
2020-08-19

  Lena Själsöga Keijser
får upplevelsen av ritualer
2020-07-12

    ej medlem längre
Jat tyckte mycket om den här. Du får alltid dina dikter att smaka och dofta! Linnekostymen, Prousts två volymer. Slutet fantastiskt ”skulle ingen minnas att vi var här”.
Men kanske ändå....Doften av en madeleinekaka kan framkalla minnen som man trott varit förlorade för alltid...
-Hallon-
2020-06-17
  > Nästa text
< Föregående

Domenico
Domenico VIP