Jag känner ängens hjärta, liljornas motiv

kastanjernas vindlek kring min andedräkt

när alla våra berättelser var rena

och alla våra önskemål var borta

bundna till bönen

jag bad dig - sy mina sår löst

ge mig kyskhet och  krediter emellan fördömelsen

mirakel och synd är besläktade var och en sprungna

ur en bruten lag

jag är främst imaginär

och har stulit vad jag kunnat

bläck, skrivpapper, en handfull hud

skyddande andetag, heta knivar

den sinneslösa känslan av att vara en berusad förlorare

skuggad av helvetes balkonger

och tyngd av dagarna som följer

tiden trampade på oss

i bilen över gränsen

två volymer Proust, linnekostymen, en ärgad portnyckel

om vi skulle stanna visste ingen

och efteråt skulle ingen minnas att vi var här

eller att vi föddes någon annanstans...