Det är så ödsligt utan dig
stan är som en stängd affär
känner mig ensam här
bland skygga skuggor
och blodfattiga skyltdockor
var jag än vänder mig
ser jag bara det beigebleka
som att någon dragit en linneduk
över hela tillvaron
låst längtan och rest bort
jag kommer varken in eller ut
skulle behöva ett handtag
ditt levande famntag