Var är du barn, om jag bara visste att jag skulle hitta dig,

Jag skulle fortfarande röra marken utan att bli trött!

Var är du barndom, min lilla himmelbit?

Jag frågar, men ge mig inte ett tecken!

Du, från det du flyttar bort från mig, är mer och mer för mig,

Jag skulle åka på en landsväg mitt på sommaren, resenär!

Bland minnen som hålls i själen som en skatt,

Hitta min barndom, livets sötma, vår!

Och jag går vilse i minnena som närar min själ,

Där, barndom, vet jag säkert att jag kommer att träffa dig!

Nära byns spannmålkvarn,

 en glad liten flicka badade bland ankorna

Vid ravinen ser jag henne och håller en knapp i mina armar!

Eller i det soliga fältet som flödar bland blommorna,

Utan att bli trött, från gryning till skymning,

Jag ser en grupp barn springa barfota i solen,

Och en liten flicka bland dem, vilken underbar dag!

Vi fastnade i barnens fångar, dammade och vi passerade,

Var kan jag hitta dig igen?

Med fötterna uppåt när vi klättrade upp i träden,

Efter sommarfrukterna och hur glada vi var!

Var är du barndom, min klara himmel?

Idag tittar jag , jag gråter i min själ,

Och jag undrar att när åren gick var jag en liten flicka igår?

Livet gick som en tanke och jag blev! Ungdom utan ålderdom och liv utan död, som i berättelserna med den vackra flickan i tårar.

Bland tidigare minnen och deras sysselsättningar ökar,

Jag ser min barndom igen och säger ... livet - tack!

När jag ser det skrivet på kalendern 1 juni ... vill jag,

Att gå tillbaka, genom minnen, till min barndom!!!