Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
(Texten är en saga och även om innehållet har med verkligheten att göra, de mest är medlemmar av samma släkt eller släkte.) Texten har legat i utkast sedan 2020 06 02..


Jag trodde länge du var min vän





Sveket var ett svek på mina förväntningar,
den människan jag vill kunna syfta på,
kanske 'bara är sådan' och har då inte svikit sig själv.

Men mina föreställningar om den personen
var där och då mina egna. När 'sanningen' efter
flera år nått mitt varande och sinne,
min egen känsla för moral,
vad som var 'rätt och riktigt' åtminstone för mig.

Då svek mig plötsligt modet att kunna vara
den människans vän. Jag tog så illa vid mig
att jag började tvivla på mig själv.

Resten av mänskligheten
behöll jag mina föreställningar om.
Det var just den personen som så fullkomligt
raserade den värld jag till dess trodde existerade.

Igår trodde jag ännu på den, jag gick omkring
i villfarelsen om att ha en vän i den människan.
Men så redan dagen efter,
då trodde jag mig plötsligt veta bättre.

En tanke som slagit mig ibland är den om
'människors behov av masker'.
Som jag då och då kunnat läsa mig till
eller höra någon säga i en film eller intervju,
i ett föredrag eller på annat sätt
kunnat att som ta del av.

Människors behov av masker,
en vän till mig som är skådespelare,
har trott sig veta att berätta om saken.

Att oavsett det är i privatlivet eller på scenen,
behovet finns där, ständigt närvarande.
Även avklädnaden, är nog bara en gest
av att avlägsna en av de masker
som klär ansiktet eller själen.

Enligt min vän åtminstone.
Sagt av någon som borde veta.
Även om en sådan 'vetskap'
stundom kan vara en som villa,
föreställning om verkligheten.




Prosa (Fabel/Saga) av lodjuret/seglare VIP
Läst 193 gånger och applåderad av 1 personer
Publicerad 2021-04-07 19:31



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

lodjuret/seglare
lodjuret/seglare VIP