Parkeringsordning

för cyklar i innerstad:

pakethållarfärg

Den nya parkeringsordningen var uppenbarligen ett försök att ordna upp mångfalden av cyklar i Malmö innerstad. Ännu fler cykelställ hade placerats ut inför sommaren, försedda med vidhängande skyltar som gav anvisningar om att sätta cykeln intill cyklar med samma färg på pakethållaren.

I Malmö är det löjligt nära till det mesta

men nu måste vi hålla avstånd

hade kompletterats med

I Malmö håller vi avstånd mellan människor

men låter cyklarna stå nära

Nyordningen tvingade cyklisten att använda alla tomma luckor och sätta cykeln rakt in i stället. Jag gillade ju färgsortering, så jag kände mig spontant positivt inställd till den nya ordningen. Säkerligen sparade den utrymme.

Jag skulle säkert få gott om tid att bekanta mig med cykelnyheten en annan dag. Idag skulle vi ju köra bil. Dags för upptakten på årets familjesemester med Lina, Linus och Minus. Jag såg verkligen fram emot den. Jag lastade grönsakerna från Möllevångstorget i cykelkorgen och begav mig hemåt för att förbereda campingmatsäcken. 

Resa planerad

Danmark med tyska barnen

och svenska dottern 

De tyska barnen, Lina och Linus, var uppväxta i Malmö och talade finfin skånska. De var vår egen dotter Minus bästa kompisar. Lina och Minus var lika gamla och gick i samma klass, Linus var två år yngre och en riktig spelevink. Jag hade lovat de tyska föräldrarna att Linus och Lina skulle få följa med vår familj på barnteaterföreställning i Malmö, och därefter på en kort tur i Danmark. Zoo, Tivoli, campa på något trevligt ställe på Kustvejen och sedan åka färja från Helsingør till Helsingborg tillbaka. En klassisk danmarksutflykt. Barnen hade glatt sig i veckor och tränat på danska fraser som "rød grød med fløde" och "to og halvfjerds". Linus hade målat en dansk flagga och hängt upp på sin dörr. Tvärs över det vita korset hade han skrivit

Vi er RøDe

vi er HvidE

Idag var det äntligen dags för avfärd. Teaterföreställningen ägde rum på Folkets Hus. Vi skulle möta Linus och Lina där klockan 14. Innan dess måste jag ha hunnit fixa en hyrbil för utflykten, en van som vi kunde sova i allihop, för att slippa leta campingplatser och slå upp tält sent på kvällen. Det borde väl inte vara så svårt. Det fanns ju gott om biluthyrningsfirmor i Malmö. Jag greppade mobilen och slog det första numret på listan.

Buss över fältet

rasande kurvtagningsfart

tveksamma bromsar

Jag ägnade ett par timmar åt att pröva begagnade hyrbilar inför utfärden till Danmark, eftersom makens van började bli lite risig och vi verkligen inte ville riskera några olyckor med barnen. Minus följde med som smakråd. Vi tog Pågatåget till en by utanför Malmö och fick gå en bit. Först tittade vi på en röd herrgårdsvagn med beige säten och flera utfällbara funktioner. Den såg trevlig ut. Där skulle säkert både maken, jag och de tre barnen kunna få plats att sova. Av någon anledning fick jag dessvärre inte provköra den. Istället övertalade mig uthyraren att testa en jättelång gul buss. Han pekade på skylten på bakluckan.

Lätt lastbil

B-körkort

Jag kände mig ganska tveksam, men äntrade ändå förarsätet och drog fram stolen så att jag skulle nå pedalerna. Minus satte sig jämte och spände noga fast säkerhetsbältet. Det var tur, för bussen kom snart upp i hög fart nedför den slingrande kullerstensgatan, trots att jag tryckte in bromspedalen så hårt jag bara kunde.  Jag var farligt nära de reveterade skånska husväggarna flera gånger, och såg i ögonvrån hur Minus höll andan för att inte öka stressen. 

Nedförsbacken slutade på ett fält. I mitten av åkern gick flera tågspår. Som tur var fanns inga tåg inom synhåll. När vi passerat spåren tog äntligen bromsarna och bilen stannade. Jag kramade om Minus, ringde uthyraren och förklarade läget i en ganska sarkastisk ton. Han skyllde på ett missförstånd och lovade komma och hämta bilen. Jag låste det livsfarliga fordonet, lade nycklarna på höger framdäck, tog Minus i handen och styrde med raska steg mot busshållplatsen. Den låg som tur var inte långt borta. Vi kunde se skylten andra sidan fältet.

Skånetrafiken 

allas vår vän i nöden

testade bromsar

Jag ringde maken medan dottern och jag väntade på bussen.

- Hej, det gick inte bra med hyrbilarna. Jag får förklara mer när vi ses, men nu har vi bråttom. Föreställningen börjar om tre kvart och Linus och Linas föräldrar lämnar dom vid Folkets Hus om en halvtimme. Vi får ta din van i alla fall och hålla tummarna. Glöm inte packningen och instrumenten!

Först ut

sen på

läste Minus och jag i vanlig ordning innan vi klev in genom mellandörren. Bussfärden gick fint. När vi kom fram till Folkets Hus rådde dock kaos i lokalen och det tog lång tid innan teaterföreställningen kom igång. Lina och Linus hann gå på två andra lovaktiviteter för barn på andra sidan gatan medan de väntade. Minus stannade solidariskt vid porten och kommunicerade med oss så att de inte skulle missa föreställningen. När den väl kom igång var den inte särskilt märkvärdig. En medelmåttig saga med halvtaskiga clownerier, tänkte jag lite elakt. Barnen applåderade dock artigt.

Efter föreställningen skulle det bli jamsession. Maken och jag hade lovat ställa upp eftersom vi var bekanta med ensemblen. Vi spelade några låtar och började sedan packa ihop våra grejor. Fiolstråken hittade jag som tur var, men mina röda skor var försvunna. Jag hittade massor av liknande sandaletter i hyllan, men inte de rätta. När jag äntligen fann mina egna var klockan mycket och vi skyndade mot makens rostiga van, som stod parkerad strax utanför lokalen. 

- Jag kunde inte få tag på någon modernare bil, men ni har ju åkt i den här många gånger förr? frågade jag försiktigt Linus och Lina.

De tyska barnen nickade. De tyckte det var spännande med en rostig bil, eftersom deras hårt arbetande föräldrar körde en glänsande Audi.

Motorproblemen 

löses nog bäst med hjälp av

Dajmstrut och Magnum

Maken körde till närmaste mack för att tanka innan avresan mot København. När han stigit ur bilen inträffade något oroande: det började ryka från motorn, som låg mellan bilens framsäten. Jag kommenderade barnen att omedelbart gå ut, stack till dem en hundring och bad dem gå och köpa glass. Lina pekade på skylten på dörren:

3 för 2

Dajmstrut, Magnum, Cornetto

- Perfekt! hojtade jag och log uppmuntrande.

Då hände något värre. Den rostiga järnarmeringen som höll taket uppe i bussen började rasa. Förmodligen hade hettan från motorhaveriet fått skruvarna att lossna. Maken och jag höll ställningen uppe med förenade krafter. Tyvärr saknades det en skruv i bakre hörnet. Järnkonstruktionen gav sakta med sig och böjde sig mot golvet. Som tur var kunde vi fortfarande nå bagaget.

- Ändrade planer! ropade jag när barnen återvände med glassen. Vi ska sova på vandrarhem här i närheten, för det är lite försent att köra över bron. Det blir väl spännande?

Barnen nickade samfällt. Maken lassade ut bagaget till barnen med bakluckan halvt uppfälld så att de inte skulle se förödelsen, medan jag febrilt googlade efter närliggande vandrarhem. Som tur var fanns det ett på nästa gata. Jag drog ett djupt andetag innan jag ringde och förklarade vårt nödläge, från andra sidan bilen så att inte barnen skulle höra.

- Ni har tur, vi fick just ett återbud, förklarade damen i receptionen. Det finns ett familjerum med enkel standard ledigt, och ni får förstås städa själva. Men ni måste infinna er inom en halvtimme. 

- Vi kommer om en kvart! svarade jag.

Plats i härbärget

räddning i sista stunden

dolda premisser

Barnen kånkade tappert på sina ryggsäckar och sovsäckar. Maken och jag bar resten: instrumenten, kylväskan, våra egna kläder och sovattiraljer. Jag tackade gudarna för att vi valt bort tältet ur packningen. Vi klarade tidsramen och betalade i receptionen på vandrarhemmet. Stället såg helt normalt ut: slitna vita ikeamöbler, korkmattor, gamla reklamblad för sevärdheter och en lätt doft av damm.

- Jag glömde informera om att det är städdag i morgon, förklarade receptionisten.

- Vad innebär det? 

- Det får ni reda på om ni infinner er vid frukosten i morgon klockan åtta. Frukosten ingår i priset. 

- Tack, det var ju generöst, svarade jag.

Maken log uppmuntrande. Vi tog emot vår nyckel och läste ordningsföreskrifterna.

Inga husdjur

Obligatorisk städning

Utcheckning 11.00

Vi hittade rum 5 längre bort i korridoren, rullade ut våra sovsäckar i våningssängarna och somnade som stockar.

Städdag på vistet

det var min tur att feja

råden var många

Vid frukostbordet nästa dag fick jag en underlig känsla av att vi hamnat i något slags mystiskt kollektiv snarare än på ett vanligt vandrarhem. Jag tyckte mig känna igen flera av frukostgästerna från Malmö och från Budapest, en stad som jag besökt flera gånger. Märkligt nog liknade en del av dem också figurer ur olika dataspel som jag och barnen spelat. Medan barnen åt yoghurt och flingor i stora lass vinkade jag försynt till de kända ansiktena och väntade med spänning på beskedet om vad städdagen innebar. Skylten på väggen gav ingen vägledning:

Rökning endast på terrassen

När de flesta kaffekopparna var tomma reste sig en av de ungerska kvinnorna. Hon tog till orda och bekräftade mina aningar. 

- Dear guests, as you all probably know you have booked into a family cooperative. In exchange for the free breakfast some of you have to clean up not only your own room, but also the kitchen and the living room. There are 30 rooms, so each room has to take responsability once a month. Köszönöm. Thank you. Now it' s time for the lottery! Who wants to draw the room number?

Linus var snabbt på fötterna, blundade och stack ner handen i korgen med rumsbrickor.

- Köszonöm. Room nr 5 is todays winner! Who is living there?

Linus jublade. Resten av oss räckte försiktigt upp handen.

Städdag på vistet

det var min tur att säga:

råden var vrånga

 Vi satt kvar vid vårt bord medan resten av gästerna avslutade frukosten, bar ut disken i köket och satte in den i de två diskmaskinerna. Alltid något, tänkte jag, då slapp vi i alla fall det momentet. Gubben som satte in sista kaffekoppen gjorde intryck av att vara stammis på stället. Han vände på den ena av magnetskyltarna på maskinerna så att båda nu visade samma budskap:

Odiskat

Det var ändå mer än tillräckligt mycket kvar att städa. Maken och jag såg varandra oroligt i ögonen. Hur skulle vi hinna iväg på den utlovade danska turen med barnen? Vi hade ju planerat både Zoo och Tivoli, bilresa längs den vackra kusten och färja från Helsingør. Den här resan verkade redan full av hinder, trots att den knappt hade börjat.

Tre lätt mörkhyade, leende kvinnor stod nu runt bordet med diverse städredskap. De såg både förväntansfulla och bestämda ut. Jag kände igen organisatören Csilla från Budapest, polischefen Carolyn från dataspelet Criminal Case och vår granne Cecilia från Malmö. 

- Vill ni törra madaboren, pågar och töser? frågade Cecilia och räckte fram tre små dammhinkar med trasor.

- Jaaaaa! ropade Minus, Linus och Lina med en mun, och satte genast igång med betinget.

Linus agerade kypare och knöt en servett över armen, Lina och Minus var städerskor som knotade på lek över lönen och arbetsvillkoren. De torkade bord så det stod härliga till. Jag var verkligen imponerad över deras entusiasm. Bara vi kunde ge dem røde pølser och is med flødeskum i utbyte för deras mödor skulle nog allting bli bra. Kruxet var bara det att vi hade lovat lämna Lina och Linus senast klockan tio i kväll. De tyska föräldrarna var utpräglade ordningsmänniskor och skulle säkert bli irriterade om vi kom försent. Dessutom hade vi ju utlovat semesterupplevelser och inte städning...

Städdag på vistet

inte alls kul att stävja

råttorna många

Polischefen Carolyn, som jag kände väl från dataspelet Criminal Case, tog till orda och vände sig till maken och mig.

- Well, since you folks are grown up caps, I am sure you know how to clean a kitchen. All the material you need is here. Warm water in the cleaning cupboard to the right. When you have finished the kitchen please press the bell here and we will give you further instructions for the living room. And don’ t forget your own room, of course.

De tre kvinnorna försvann genom dörren. Maken började svabba golvet. Jag satte igång diskmaskinerna och tog mig suckande an köksbänken. Jag hade ju åkt på semester för att få en välbehövlig paus från hushållsarbetet hemma, och så blev jag istället anlitad som oavlönad städerska. Det kändes inte alls rättvist. Till skillnad från Minus och Lina knotade jag på riktigt.

På kylskåpet hängde en lapp med den klassiska påminnelsen:

Din lilla mamma jobbar inte här

Min lilla mamma var död sedan femton år tillbaka, men i sin krafts dagar var hon en fena på att städa snabbt och effektivt. Jag skulle verkligen uppskattat hennes hjälp i detta nu.

Det ordnar sig nog

om vi nånsin kommer fram

fram till København

Efter en dryg timme var köket skinande rent, och jag tryckte på klockan. De tre städ-domarna Csilla, Carolyn och Cecilia dök upp igen, nickade nådigt och förde oss vidare till vardagsrummet, där vi inte hunnit sätta någon av våra fötter tidigare. Rummet luktade av damm och tv-tristess.

- Where is the vacuum cleaner? frågade jag.

- In the cupboard, my dear, svarade den ungerska organisatören Csilla. I suggest that you children go on with the dusting while your parents clean the floor and furniture, kérem. Please. Then there is only your own room left. And the toilet, of course, I forgot to mention it. By the way, here are some old Christmas decorations. Really time to get rid of them, or what do you think? Push the bell when you are ready. And of course you can check out later if you need extra time. Köszönöm. 

Nu såg till och med barnen trötta ut. Linus kröp upp i närmaste dammiga soffa och kurade ihop sig. Minus och Lina dammade håglöst vidare medan maken startade dammsugaren och jag försökte organisera juldekorationerna i en låda jag hittat i skåpet. En massa små julkulor, glitter och dammiga halmstjärnor. Varför hade de fått hänga kvar ända sedan januari?

På väggen hängde en gammal traditionellt broderad bonad. Det var dock något märkligt med texten:

Allting har sin tid

men korven den har två

Glaspärlespelet

röd blå grön i varsitt fack

pärlor och skravel

Det kändes som om det vilade en förbannelse över den här semesterutflykten. Säkerligen var det minst två timmars städjobb kvar. När vi väl kom över bron till København skulle det redan vara eftermiddag. Vår tidsplan var förstörd. 

Jag flyttade varsamt över den sovande Linus till en av de soffor som maken redan dammsugit, lade över honom en filt som jag skakat på terrassen, letade upp ett kinaschack med klassiska glaspärlor till tjejerna i bokhyllan och tryckte ner dem i varsin fåtölj mittemot.

- Ni har varit jätteduktiga tjejer. Nu är det städpaus. Jag hämtar lite saft åt er.

Jag hämtade apelsinsaften, slog upp ett glas till mig själv också, spetsade det i smyg med gin, satte mig ner mittemot flickorna och låtsades bläddra i en bok som jag tagit på måfå ur bokhyllan. Ironiskt nog visade det sig vara Herman Hesses Glaspärlespelet. Vilket passande komplement till kinaschacket. Jag hade faktiskt aldrig läst denna roman, men däremot ekade raderna ur Hesses Steppenwolf färskt ur mitt minne:

Magisk teater

Tillträde icke för vem som helst

Endast för förryckta

"Nur für verrückte". Herregud, det här stället var verkligen galet. Och troligen betydligt mera magiskt än den tama barnteaterföreställning vi nyss sett på Folkets Hus.

Oändligt uppdrag

dammråttor jagar kvasten

motstånd är lönlöst

Städuppdraget kändes verkligen både lönlöst och hopplöst. Maken gick ut för att ta en cigg och en öl på terrassen. Jag kämpade envist vidare med städningen, mest för att hålla masken inför tjejerna. När kinaschackspelet var slut gick Lina på toa och jag sjönk ner i soffan med armen om Minus.

Jag vilade ögonen på den broderade bonaden igen. Orden verkade ha både flyttat och förändrat sig, och bonaden vajade lätt.

Allting har sin korv

men tiden den har fem

Pølsemanden venter 

- Mamma, tror du vi hinner till Zoo innan dom stänger? Klockan är ju över elva och vi har jättemycket städning kvar, viskade dottern.

- Jag är också orolig Minus. Vi har haft en himla otur. Men vi får göra vårt bästa och hoppas att turen vänder. Oj, nu ringer min mobil, jag går ut på terrassen så stör jag inte Linus.

Mobilen ringer 

laddad med nya frågor

hot eller löften?

0049687453421

R Schmidt

Numret på displayen gav mig kalla kårar. Det var Renate, Linas och Linus mamma som ringde. Säkert hade hon frågor om tiderna för hemresan - och vi hade ju inte ens kommit iväg än. Jag vågade inte sätta på högtalaren på mobilen för barnens skull, men gick nära maken som hängde på terrassräcket så att han skulle kunna höra. Jag tog sats, och svarade på tredje signalen.

- Hej Renate, wie geht’ s?

- Es ist okay. Hur går det för er?

- Jo då, vi är alldeles strax på väg över bron. Barnen har verkligen varit jätteduktiga.

- Rolig zu hören! Nu är det så att vi har fått en akut problem…

 Jag höll andan i väntan på fortsättningen. 

Glada nyheter

får man ju ta försiktigt

men ändå hoppas

- Både Heinz och jag måste nattskiften arbeta heute Abend, förklarade Renate i telefon. Det är akuta problemen på Firma. Vi tänker lite om ni vielleicht möjligen kunde ta hand om Linus und Lina eine weitere Nacht? Bitte? De gillar ju sova hos er. 

Maken log och gav mig tummen upp. Han smög in i vardagsrummet för att hämta Minus så att hon också skulle kunna höra.

- Självklart, Renate, kein Problem! Då kan vi ju stanna en extra natt i Danmark ifall barnen skulle vilja? Det finns ju mycket att se, och vädret är ju finfint.

- Ja, Sie bestimmen. Vi får göra upp Finanzen später. Jag är så tacksam! Danke Schön! Be Lina och Linus um Fotos zu senden, bitte!

- Det ska jag. Jag hör av mig i morgon. Tschüss und Gute Arbeitsnacht!

- Tschüss und Gute Reise! 

Maken och jag gjorde high five på terrassen medan Minus spred den glada nyheten i soffan. Lina var tillbaka och Linus hade vaknat. Båda lyssnade storögt. Jag tror bara det var jag som såg hur texten på bonaden ändrades igen:

Alle ting ejer sin tid

Pølsemanden er din ven

Vem fan var den där Pølsemanden, egentligen? 

Læs Ekstrabladet!

En ekstra nat i byen!

Tilfeldig tilbud!

- Är Tivoli öppet i morgon också? flämtade Lina.

- Det är öppet varje dag hela sommaren, svarade jag. När vi nu fick en extra natt på oss så är det ingen stress, vi hinner säkert se allt vi vill. Men först ska vi städa! Lunchen serveras halv ett och innan dess måste vi vara klara här inne. Byt vatten i hinkarna, tvätta trasorna och ge er på bokhyllan så är ni snälla. Börja nerifrån, vi kommer och hjälper er så fort vi är klara med sofforna och golvet!

- Yeeeeah, let’ s clean this place! Rengøre rengøre! ropade barnen och rusade ut i köket för att fylla på vatten.

 Jag log, tog sats för att tvätta golvet och betraktade bonaden, som nu hade börjat flasha lätt i rött och grönt.

Pølsemanden

ser dig

Maken var redan igång med dammsugaren igen, och jag moppade parkettgolvet. När barnen hade dammat de hyllor de nådde upp till upptäckte de fönsterkarmarna, som verkligen var sorgligt dammiga. Lina våttorkade och Minus hittade en vattenkanna i köket. Linus balanserade på en stolskarm och övervakade läget, stolt som en tupp. Medan maken klev upp på en stol och torkade de översta hyllorna började jag plocka undan städredskapen. När jag kom tillbaka såg jag Linus i ögonen och pekade på klockan. Tuppen flaxade ner från sin pinne och slog alarm.

Tupp balanserar

galer försiktigt lycklig

hoppas på brofärd

Den trehövdade C-juryn var där på tre röda sekunder efter det att Linus tryckt på alarmknappen. Cecilia, Csilla och Carolyn sniffade runt i rummet som hyndor. Märkligt hur tighta denna trio verkade vara, fast de kom från så skilda världar: Malmö, Budapest respektive dataspelet Criminal Case.

Linus balanserade åter på stolskarmen och övade på att gala på danska. Tjejerna satt med armarna om varandra i soffan och följde händelseutvecklingen. Maken hängde på terrassen.

Det doftade gott från köket. Spätta, potatis och remouladsås var dagens lunch. Lite av en dansk meny. Jag hoppades verkligen att lunchen skulle ingå i betalningen för vårt städningsarbete. Nu måste vi ju åka kollektivt och bo på hotell. Ingendera var billigt i Danmark.

Städdomartrion avslutade besiktningen, nickade avmätt och drog sig tillbaka för överläggningar i köket. Jag slog mig ner jämte Minus och Lina och studerade bonaden på väggen. Färgerna verkade ha bytt plats, och något som såg ut som en liten gubbe tittade fram från nedre högra hörnet.

Pølsemanden

elsker dig

Oj oj, rena danska erotiken. Ingen annan än jag verkade som tur var ha lagt märke till förändringarna i den broderade texten. Om den nu var broderad. För närvarande verkade den snarast flourescerande.

Hela finalen

blev både klok och galen

uti matsalen

Jag hade just slumrat till i vandrarhemmets soffa, utmattad efter allt slit, när de tre damerna i städjuryn dök upp igen. Nu hade de en liten rundnätt man med mustasch i sällskap.

- Låt mig presentera Pølsemanden, sa Cecilia. Han ska vara er ciceron över bron. Det är en go påg, fast han är dansk.

- You have achieved the most astonishing cleaning result in many years in this cooperative, log Carolyn. We have therefore rewarded you with the Golden Price: a free taxi trip over the bridge, guided by the Pølse Man, and a night at a luxurous city hotel in Copenhagen!

Jag gnuggade mig yrvaket i ögonen. Maken, som just återvänt från ännu en rökpaus på terrassen, såg lika förvånad ut.

- Free cleaning of your own room and toilet is included in the Golden Price, as well as free lunch, förklarade Csilla. Jó étvágyat!

- Smaklig måltid! översatte Cecilia.

 I matsalen var ett särskilt bord dukat till oss, dekorerat med svenska och danska flaggor. Spättan var krispig och smakade härligt. Pølsemanden serverade oss extra remoulade, sodavann, øl och bitter dram till maten.

- Taxa kører når I er klar, log Pølsemanden.

Vi for som kungar över bron. Barnen skanderade "vi er røde, vi er hvide" hela vägen. Pølsemanden körde och berättade om Saltholm, den anlagda Peberholm och Den lille havfrue på bästa danska. Barnen lyssnade fascinerat.

Taxin stannade vid Hovedbanegarden, mittemot Tivoli. Det första vi fäste ögonen på var en skylt vid cykelstället.

 Lej en sort sykkel

- Här behöver man inte färgsortera cyklarna, konstaterade Minus. Alla är ju svarta!

- Vi kan cykla till Zoo om ni vill, det finns ju Christianiacyklar med stora lådor där fram, svarade jag. Linus och Minus får säkert plats i samma låda. Men först ska vi hitta vårt hotell, och sen ska vi gå på Tivoli!

- Yeeeeeh selvføøøøøgelig! ropade barnen.

- I finder Jeres hotel lige den andrere side om stationen, förklarade Pølsemanden. Her er Jeres hotelcheck, og så vill jag også leverere en ekstra bonus: fem røde pølser med sodavann eller øl på Tivoli! Ka I ha en go' tur?

Det kunde vi alldeles säkert. Vi vinkade glatt farväl till Pølsemanden och begav oss mot hotellet. Klockan var bara två på eftermiddagen, hela kvällen var vår i Byen, och i morgon skulle vi åka Øresundstog till Helsingør. Solen sken på oss igen, med ett dejligt danskt smil.