När du har stigit ombord på ett tåg
från Göteborg till Halmstad,
satt dig vid ett fönsterbord
och stuvat om i kappsäcken.

Ångrar du redan det där tilltaget
eller är det kärestan som väntar
vid resmålet som hägrar så?
En annan gång var du i Stockholm

på tillfälligt besök, passade på bara
efter några dagar att äntra en färja
till Helsingfors, med övernattning
ombord. Ångrade du dig så gott

som genast för att resan är då lång?
Eller kände du dig tacksam för att
Joakim var med och kunde nära resan
med sin möjligt underbara närvaro?



(Texten har legat i utkast sedan 05 06 2020)