Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Julönskningar

Julönskning

Den lilla flickan tittar allvarligt på tomten. Idag ska hon önska någonting.
"Snäla tomten, lyssna på mig." säger hon tyst. "Jag önskar att mamma ska vara glad jämt."
Men tomten svarar inte. Hon känner sig ledsen idag.
"Snälla tomten, lyssna nu, säger hon. Jag önskar att pappa inte kommer hem. Pappor förstör bara. Dom stövlar in och skriker och gapar. Lyssna på mig nu tomten. Du måste! Jag vill att mamma ska vara som vanligt igen."
Hon sitter tyst en stund. Hon tänker att mamma är snäll och varm. Som en härlig sommardag, som mossan i skogen. Pappa är kall och hård, som en sten. Fast han är förstås snäll också. Men han gapar och skriker, han gör mamma ledsen. Ingen får göra min mamma ledsen. Ingen! Han skriker så högt och är arg ibland. Fast hennes bror är snäll förstås.
Hon längtar till den varma sommaren.
Men just nu är det vinter. Det är väldigt kallt och snön lyser vit därute. Träden är fulla med snö. allt är vitt och fint. Hon sitter härinne och ritar en stor tomte med skägg. Hon är på förskolan.
"Får jag titta." säger fröken glatt. "Det är ju en jättefin tomteperson som du har målat. Vad duktig du är!"
"Näe, det är en tomtegubbe ser du väl. Jag ska rita en tomteflicka också. Och en tomtemamma."
"Vad fint." säger fröken.
Pappor är så arga jämt. tänker flickan. De krigar och bråkar. De trampar sönder de vackraste blommorna. De tycker inte om det som är fint. De rusar in och bråkar och gör en ledsen. De kommer in och förstör när man är glad. Ja, de förstör så att man blir ledsen igen. Kan man inte få vara glad.
"Jag ska rita en gubbe utan huvud. Det är en elak tomte. Vad ritar du?" frågar hennes bror.
"Jag ritar en vanlig snäll tomte." svarar hon. "Han lyssnar på allas önskningar."
"Vad fånigt. Tjejer är fåniga." säger hennes bror. Men hon tycker inte det. Hon börjar bli trött nu, vill åka hem. Hon vill vara hemma och leka med mamma och sin bror.
"Snälla tomten. viskar hon. Jag undrar, varför kan inte alla vara snälla mot varandra?"




Prosa av Cassandra Taylor
Läst 147 gånger
Publicerad 2020-06-08 11:56



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

Cassandra Taylor