Där står du i min hall, väntar ödmjukt.
Kan jag inte slita min blick
Närvarande men ändå drömlikt
Jag svävar sakta intill dig
Kysser lätt din kind, känner den lätt
salta smaken av din hud
Nakna och sårbara vandrar våra
Fingertoppar över varandra
smeksamt, ömsint
Så vi smälter, formas om till nya
Individer. Blir till ett!
En androgyn skapelse kanske
Är det perfektion, eller något annat?!
Jag vet bara att du och jag är vi.
Tillsammans, i ett nytt universum.