lika sent som skymningen ankommer

just så tidigt inträder gryningen

där de sitter på varsin stenig strand

och ser vikarna flyta ut som smör

hörs minsta fågel

ur stort bröst sjunga

söker rävar gömma allt guld i dunklet

ty snart biter dygnet sig självt i svansen

hur sinnens krökta gåta

går rakt på sanna minnen

såhär skön blir nog aldrig mer saknaden?

- innan ens slumrat till vaknar upp igen!

vårt vin sprider sin rondör

i kör simmande längs liv