När rustningen föll

Den skyddande rustningen
rämnade i fogarna

del efter del ramlade av
tills jag naken blottade min sårbarhet

stod på ostadiga ben
rädd för vad som skulle hända

hjälpsamma händer sträcktes fram
höll om mig tills jag stod stadigt

omfamnades av kärleksfulla armar
som saknat mig

Fri vers (Fri form) av Marita Ohlquist
Läst 294 gånger och applåderad av 18 personer
Publicerad 2020-06-10 09:26

Skriv ut
Spara som PDF

överlevaren Berörande! 2020-06-13

Olof Lagerhorn Modigt och skickligt gestaltat om vikten av att våga se och möta omvärlden öppet och tillitsfullt. Kanske är det, som jag ser det, något av en balansgång: att kombinera öppenhet och tillit med en sund vaksamhet och beredskap. 2020-06-13

Eva Helene Berörande bilder, mycket fint! 2020-06-11

Elisabeth Nilsson Att våga visa sig sårbar, kan vara svårt. Men fantastiskt när man gör det och har människor som omfamnar en. 2020-06-10

Kajan Det som först skyddar kan längre fram stänga in. Fint skrivet. 2020-06-10

Niliboy Mycket fint att du fick stöd när det var tufft, å vi ska ju älska vår nästa! 2020-06-10

bibbi ahrnstedt Sårbarheten är svår, då är det fint att ha någon som står bredvid. 2020-06-10

ULJO Så viktigt med vänskap. Visar du tydligt här. 2020-06-10

Öknens Ros När man är som mest sårbar kommer räddande änglar till hjälp. 2020-06-10

Larz Gustafsson Min rustning ska aldrig falla. Om inte annat så för att provocera. 2020-06-10

Max Poisé Att blotta strupen är en vacker egenskap som väldigt få klarar av när stoltheten knackar på dörren. 2020-06-10

Sparvögat Det är svårt att blotta sin sårbarhet men så skönt när stödet finns där om man gör det... Du skriver så fint och berörande om svåra händelser i livet. 2020-06-10

KattenKin Skönt att landa i rätt famn en sån gång. Bra gestaltat. 2020-06-10

Feliaxel Fantastiska berörande rader 2020-06-10

Maria Sundelin Ja ibland måste man släppa på garden, men det är svårt Kramar 2020-06-10