Du satt
Med täcket upp över bysten
Med resterna av din middag på frukostbrickan över benen i sängen
Jag steg in i ditt rum
Din värld
Det som nu blivit ditt hela universum

Du log lite nådigt mot mig
Lite drottninglikt
På det viset var du dig lik
Välkomnade mig medan du tog en tugga av det hembakade brödet med jordnötssmör på
Tog en mun av ditt heta te

Du sa: Så fint av dig att komma hit och besöka oss då och då.
Jag sa: Du vet, Ni är ju viktiga, viktiga i mitt liv, har spelat roll, har påverkat.
Du sa: Sätt dig lite. Berätta!
...och jag berättade om hur din inställning, din strävan, din övertygelse, din envishet...så som jag såg den…så som den gjort intryck på mig.
...och jag berättade om min förundran, min beundran, min undran...
Du sa: Jag är inte säker på att jag förstod riktigt allt men det lät vackert

Jag tog bort din bricka.
Måltiden avslutad
Du sa: Jag behöver lägga mig ner lite. Blir så trött av att äta.
Du sa: Lägg dig här intill mig.

Så låg vi
Intill varandra
Där i din stora säng.
Du slumrade stundvis
Du tittade upp, log, blundade igen
Jag låg där på sidan
Tittade på dig
Såg den du varit, den kraftfulla, den övertygade, den övertygande
Såg den du blivit, den svagt leende, den utmärglade, den naket stolta
Du låg där
Så skör
Så liten
Så helt stilla

Jag sa: Jag lämnar dig nu men kommer snart tillbaka
Du tittade upp
Du sa: När det här är över kan vi gå en tur i trädgården tillsammans
Jag sa: Ja, vi tar en tur i trädgården