Passagerare
Varför ska jag drömma
natt efter natt
om att bussen aldrig kommer
och att jag måste gå längs vägen
blir upplöst av kvällsmörkret
som om jag aldrig funnits
men börjar sedan springa som en silverfisk
för att hinna eller undkomma
långtradare kör förbi
med föraktfulla moln av avgaser.
Efter några timmar eller månader
når jag nästa hållplats
stiger på bussen
men hittar inte min biljett
får skämmas
otålig chaufför
passagerare med konserverade ansikten
jag får åka med på nåder.
Vaknar med en känsla
av obehag och lättnad
och vetskap om att det finns
en fastslagen tidtabell.