En bild som den av av de mjölkiga stjärnorna
Som minnet av skosnörena första känslan av sand
som nått inte ens jag kan förklara

Vi satt i soffan i stillheten och röken
Tyngdlöst

Du vände dig mot mig
Och jag stirrade in i tusen år
Som om de berättade livets hemlighet i ett tack
Utryckslösa
Men i ett avgrundsdjupt klagande
en sjungade sorg
Bottenlöst vittnande

I fem sekunder
Såg jag det du såg

Som en blick över elden
på en tid som inte längre är ett minne
En blick som säger allt

Jag ville fly
jag ville stanna och vara med din natthimmel
Med Ögon från en annan tid

Med min fru
I soffan.