Det var en gång en toppmodern liten snöluva. Snöluvan satt på sin tomtenisses huvud och undrade och undrade. Sommardagarna långa såväl som sommarnätterna korta satt hon där, inte särskilt bortsmält alls. Ömsom fruktade hon för sitt liv - ömsom var Snöluvan viss om att tomtenissen skulle ge henne allt från pepparkakor till citrusfrukter. Ibland fann hon svar genom diverse poddradioprogram som spillde över från tomtens öron. För det mesta kände hon sig trygg, men rykten som Fröhuvan just spridit hade gjort Snöluvan nervös.

Hon undrade och undrade om hennes gode tomte hade gått och fått storviruset?? Ty nissen nös och nös!! Trots att det var glödhetaste juli snart - ingalunda någon frostnupen advent - så rann tomtens ögon som stearinljus. Fröhuvan hade påstått att massvis av varelser blivit gravida med en covid åkomma. Så sakterligen rann blickens strålar ut i sanden. Månne hade de blivit blandade med alltför stora portioner solsken?! Inte ens den skönaste uppvärmning inför juletiden var någonsin varmare än juli. Hur skulle nissen uthärda det här? Han var ju ingalunda någon sommartomte!

Innan Snöluvan visste ordet utav berättade Högsta Hönset en helt annan version : att vad tomten gick och bar på, det var blott gammal hederlig hösnuva. För så hade hönan minsann fått höra från Uggla Gruva, en gryning medan de bägge satt och sov och satt och sov. Så råkade titt som tätt ske vid samma trasiga gärdesgårdsstaket. Ofta hände att ugglan inte heller kunde flyga, så historierna hann bli åtskilliga. Emellertid bedömde Högsta Hönset hösnuvan som en relativt verklighetsbaserad hypotes, eftersom Uggla Gruva plötsligt hade slagit upp bägge ögonen mitt i berättelsen. Hade någon då haft stigarna förbi, kunde vederbörande gott och väl trott att Zacharias Topelius just uppenbarat sig i ugglans dröm?!?

Nåväl, bäst som snöluvan satt där och hönsruva' på gåtan, kom Gris Gräv rullande längs gärdesgårdsstaketet. Grisen gissade att nissen måtte fått näsan full av gräspollen. Den utsagan tyckte kossorna lät mer plausibel än att man skulle få snuva av hö. Tomtenissen i sin tur tyckte att Gris Gräv hade sagt "snöbollen", men det var då rakt ett annat fenomen än gräspollen - tänkte Snöluvan och skrattade högt. Då gav henne Fröhuvan en förmanande knyck på sitt huvud, en rävligt rask vridning som säkerligen var ämnad att mana till besinning inför storvirusets allvar. Utifall alla fyra sädesslag torde gå upp i rök under juli, bara som ett exempel - vilken häst skulle då skratta bäst?!?!

Högsta Hönset övervägde att fråga Uggla Gruva nästa gryning om sådana där pollen, men bestämde sig för att Polen var lika omöjligt att flyga till som vilket sagoland somhelst. Gräs växte dock tydligen överallt - längs höghus, mellan radernas hus, såväl som runt gård och stuva. Så nu varken ville eller behövde Snöluvan skriva ned gräs på nästa önskelista. Inte ens att Gris Gräv erbjöd extrapris på polkagrisar, rentav sju för sex, tog hon någon notis om. Däremot skrev Snöluvan upp både fläderbär och jordgubbar, ty dessa fann hennes förnuft att tomtenissen borde må gott av. Om han skulle växa och bli frisk framåt jul....