Ensamma själar svävar fram likt moln

framåtdrivna av vinden

en tappad fågelfjäder virvlande upp

lyft av varje kastvind som drar förbi

Ett ögonblick är allt

mer behövs inte

när två vinddrivna själar möts

Med sina händer utsträckta

för att känna

för att se

för att hitta hem

Ser det som gått förfelat

Finner kärnan den inre oförvanskade 

I ögonblicket som blev själars kärlek                                                                 

finns det som fattats

Själ genom Själ

- du är älskad