pappa sa natutvis
och mama went na na na na
höga tallar i mörkret
bevakade mina första steg
plast om skolböcker och
nyckeln fastnålad i höger byxficka
och det var januari och Sigge Furst
invigde Blackeberg på torget
pappa sa natutvis
och avgick i uniform
och på mammas skivtallrik
snurrade Morgen

jag var en grå och hackande morgon
det fanns brunnslock jag hoppade över
som Ralph Boston när jag gick hem
damm minns jag
och stenar som jag försökte
inte ha i magen

sista tiden på jobbet skrev jag
om historien som föll
i våra armar
jag skriver för vinden
sönderslitna änglar
och sand
människan är en sång när hon får finnas
jag är den bespottade
godheten
och omkring oss drar en värld
sträv som järn
över sommarens mjuka dagar