Vem kan med säkerhet säga var ansvaret för var handling ligger, även om det självklara svaret borde kunna vara att envar människa själv bär ansvaret för sina egna som handlingar. Samtidigt kan någon vilja hävda att det nog inte händer något alls, om en människa 'gör något' om där inspiration fattas. Jo visst, men inspiration behöver ju inte innefatta en eller annan människa. Det kan ju lika gärna vara en händelse utan inblandning av andra människor alls, som sätter igång en händelse, eller en som kedja av händelser.

Antag att ett jag kan få en idé av att plötsligt tycka sig förstå något. En sol kan 'stiga' eller 'sjunka' och om det iakttas av en människa, förutom möjliga djur, så kan det vara 'alldeles nog' för att få en människa att 'börja'. Tänka, fundera, agera, uppfinna, få idéer kort sagt, vilka i sig kan ses som ett frö till det som skall komma att bli. (Du kan haka upp dig i och för sig på att någon stundom skriver 'ska' eller 'skall', men där har Alf Henrikson haft ett ord med i laget. Den gossen kunde i och för sig ha sin fasta övertygelse och moral, men även om det var så, han säkert fått sina idéer någonstans ifrån även han.)

Rättvisan i vad som skall kunna ses som 'hönan eller ägget', i olika händelser, kan envar själv fundera så möjligt på. Ligger ansvaret för ett skeende hos den som 'sätter igång', eller vill Göran eller Margaretha kunna skylla på vädret? Solen steg över horisontens rand eller så skockades molnen och det föll ett blåsigt och busigt regn. Han eller hon kom för sent till bussen och fick stjäla en cykel för att kunna komma i tid för att 'spränga en bro', eller någon annan syssla. Under ett eller annat krig kunde de vilka kallat sig en sorts motståndsrörelse ha kunnat ha som syfte att bygga upp eller förstöra något av, för andra händelser säkert, vital betydelse. Där kan det ha ingått att spränga en bro eller bygga en händelsekedja.

Ligger då ansvaret i egentlig mening någon annanstans än på axlarna hos den som utför själva gärningen, eller som sagt, beror det på vädret? Göran får kanske 'ta på sig' ansvaret, för vad han eller någon annan gjort, för att kunna som motivera att det alls hänt, det som skett. Ja, du vet. Ibland tar en på sig ansvaret, trots att det nog i själva verket ligger någon annanstans. I god tro kanske, om en tror att det är att skydda annan då. Men den personen i sin tur kanske inte alls är den som sett till att något alls blev. Ungefär som när Marie Curie uppfann något och sedan andra tog åt sig äran av. Hon var ju 'ändå död' så det kunde väl inte skada någon om...? Det påstås ibland att 'ingen vet' vad som skett om bara Göran var på plats och ingen annan kunde uppleva. Den som vet är dock Göran själv. Så 'någon' vet nog.

Idag ska det ske. Det där en själv så skjutit på (Själv föregår jag här med ett eget ansvar. Trots att det inte var jag som 'satte upp den', så nog kan väl jag tänka mig att ta ner den? Nej, inte skylten, men väl den pyntade julgranen. Du vet den där i plast, med detaljer även de i plast. Kulor och andra dekorationer. Alltsammans i plast säkert. Jag menar att, om sjukhusutrustning, en jacuzzi till badanordning kan bestå till det mesta av plast, ungefär som mat i affären, bröd, grönsaker, frukt, färdigrätter. Även om någon känner sig övertygad om att juice och annan vätska nog kan vara utan plast i förpackningen, så klarar en pappersförpackning nog illa sin uppgift utan ett tunt lager plastfilm som kan mota vätskan att tränga igenom på sin väg ut i friheten.)

Går solen upp även i morgon, så där som den sågs göra idag? Den går i och för sig varken upp eller ner. Det är jordens rotation som får det att verka som att resten av verkligheten rättar in sig i ledet. Bara att det nog blir mer poetiskt och möjligt roman'tiskt, om solen får spela en avgörande roll. De där idéerna en får i sitt huvud, de skall väl kunna ta vägen någonstans? Är en själv inte med i någon förening eller 'tankesmedja' (På engelska mera käckt kallat 'thinktank', vad det heter på finska, norska, franska eller japanska vet jag då verkligen inte.) så får en väl skapa ett konto på internet, där bör det finnas utrymme att uttrycka sig. Sjunga en sång, spela ett instrument, uttrycka sina politiska riktlinjer eller som vilja dela med sig hur att 'rätt' konsumera en het dryck ur en kopp till frukost.

Göran är nog inte religiös annat än möjligen på söndagar, för att inte bli utfrusen ur släkten, familjen eller 'kamratföreningen' (Frimurare, frisörer eller de vilka äga segelbåtar et cetera) som skulle kunna bli lika citronen i ansiktets muskulatur annars. Så även om någon skulle fråga varför han bär ett synligt kors eller en annan symbol för sin tro, i sin för dagen valda klädsel. Vad skall han då svara på frågan, om han är 'troende'? Där räddas han i sista stund av Margaretha som påstår att 'det är han'. Och på andra frågor, de som inte förväntas bli ställda annat än av barn möjligen, tvingas han erkänna att han bär föremålet som en sorts talisman. Den gör ingen skada där den hänger, men om den skulle kunna skydda honom ifall olyckan skulle vara framme, ja då är det ju bra om den just hängde där.

En flicka för en del år sedan frågade inte sina föräldrar om lov innan hon gick och satt en ring genom läppen och en i sin navel. Om hon så gjort hade svaret förstås blivit nej. Men så slog blixten ned och efter den händelsen som hon överlevde så mirakulöst, kan en kontroversiell alls besvaras med annat än ja, då? Efter händelsen alltså. Bara att någon som frågade något annat före 'får jag låna bilen ikväll?' Kan ha fått en något annan händelse att inträffa. 'Snälla konstapeln, den där brevlådan jag krockade med, hängde redan på trekvart, dessutom är bilen inte min personligen, utan tillhör... som nog är försäkrad även...'

Riktigt så gick nog inte historien, men en kan väl ta rent möjliga exempel, på vad som skulle kunna inträffa, om 'varenda kotte' skulle sagt 'ja' på varenda fråga i historien. 'Är det okej om jag tänder brasan som ligger så otänd här vid era fötter? Det är ju ändå litet kyligt ikväll och jag tänkte på era fötter här, de har inga strumpor eller skor vad jag kan se.' Om en vill kunna tända på ett hus och en pilbåge med tillhörande pil ligger vid några trasor, tändvätska och tändstickor, då är det väl tur om ingen pyroman i vardande går förbi där och så att säga 'tänder på'? Att det finns alldeles för många hus av trä här i världen, det måste en ju bara göra något åt. (I Alby söder om huvudstaden, har 'de' byggt barnstugan i plåt, helt och hållet på utsidan. Anledningen är nog att plåten glänser så vackert i solen sommartid. Brann det ner något skrytbygge där nyligen som visst var värderat till några miljoner? 20 +)

Att det händer ett och annat här i världen. Det är nog inte Görans och Margarethas fel. De fanns ju inte ens för en hundra år sedan eller så. Ingen kan väl skylla på dem att en eller annan stad i världen fått vissa brännskador ibland? De som bodde i den, kan väl axla ett eller annat ansvar, det var ju ändå i deras egen omgivning det hände, för några hundra år sedan eller så. Det påstås om London, under blitzen, någon förstörelse bara stärkte moralen. Se där vad litet förstörelse kan göra för människorna. Ett eller annat krig här i världen, det bara stärker moralen hos människor, som bebor platsen säkert. Det är nog därför det finns krig och kriminalitet. För att stärka moralen. Att det inte slagit Margaretha och Göran tidigare, beror mest på att de inte blivit födda förrän nu. Den tid som så att säga är sedd som överskådlig alltså.

När jag hör tonerna av den här låten, som visst var signaturmelodi till en engelsk teveserie, förstår jag att det inte kan vara Buddy Holly som sjungit in den först, även om han nog dog redan något före den som sjöng in originalet sedan gjorde just det. Det är så det ser ut här i världen. Tro inte de som säger att 'det och det är äldre än 'nyss', Eftersom det som hände nyss ju är originalet. Det du antar 'såg dagens ljus' förra gången, det var ju såklart en repris av det som händer nu. Det kan verkligen förklara 'ett och annat'. Den där gossen med röst, gitarr och ett visst muskelspel, han var nog först med det. Den som gjorde 'samma sak' bara en tio eller tjugo år innan, det är bara en billig imitation av det som skulle hända något senare. Om Göran får sätta tro till något, så är det att världen är just sådan. Full av idérikedom, det bara är att som skörda frukterna av. Idioti och dumhet, är bara avund och som påhittade nyheter.

Stockholm är en geografisk plats i Värmland. Trots att det står på en karta över en stat 'över där' att det är ett ställe just där. Tro inte på allt du kan se eller höra. Själv tror inte vare sig Margaretha eller ens Göran på sådana där trådlösa saker som det finns så många av nuförtiden (efter 1950 eller så) för det vet en ju att om något alls skall fungera, en eller annan människa bör kunna se tråden också. Så en av de först filmatiseringarna med 'flygande tefat' i, där kan en skarpsynt person se trådar som håller uppe det som skall vara med. Det är en av orsakerna till att människor med glasögon får ta av sig dem om de vill ha dem med in på biografen. De går dessutom på en sådan där 'seniorföreställning' och så sätter de ned priset för att kunna få just rätt målgrupp att gå på det eller det.

Vad är ämnet för den här texten? Det har såväl Göran som Margaretha undrat. Över, kan en väl tillägga. Det är annars en hel del någon skulle nog vilja att tillägga när det kommer till en del texter och andra upplevelser. Ibland är människor som oense även. Så det är inte bara i den där gamla filmen 'Hajen' eller ens 'Hajen II', som de pratar rätt högt och så. Utan, har det kommit fram på avvägar säkert, det skulle helt enkelt finnas 'färre' manus till litet olika uttrycksfullheter, om ingen någonsin var oense med någon annan. Det är därför det finns fullt av manus som ligger mest överallt. Även om en del av dem står upp även, i form av människor som vill kunna berätta om det ena med det andra. Scenkomiker och de vilka vill ha betalt för att ha en mer samlad publik och kalla sig därför 'föreläsare', vilka är på tok för allvarliga 'för sitt eget bästa'. De vill kunna tala utan att nödvändigt placera händerna på någon hög möbel, gärna i höjd med händerna. Annars kan de som pratar vilja gestikulera och som förstärka allvaret i vad de säger. Om någon nu lyssnar alltså, en del tycks tänka på annat ibland. Om de haft möjligheten att bli bjudna på föreställningen. Till och med människor vilka betalat själva kan, har det visat sig, vilja vila öronen ibland. Säkert har de sina anledningar, de tar så att säga sitt ansvar då och där.

Abra kadavra, kutym i ta min... do do do, di di di. Kände för att sjunga ett slag, en kan ju inte lyssna på spelad musik hela tiden. (I en skiva med B. H. sjunger plötsligt en kvinna, såvida han inte hamnat i ett baklänges målbrott plötsligt.)
Få saker sägs förvåna en del människor numera. Det har nog med åldern eller miljön att göra. Eller så har de fått sin givna portion av att behöva lyssna på klassisk musik, skriven av en sådan där jeppe som Beethoven säkert. (Måste byta skiva här, musiken tog just slut. En del musik o grupper som framför den, låter då lika. Kan det där vara? Nä, det är nog, och så visar det sig istället vara. Himla irriterande.)

Ruskigt är en känsla som lätt infinner sig. En del människor har faktiskt betalt för att kunna axla ansvar. Det är ju en himla skillnad om Margaretha eller Göran tar sig för med något. Det drabbar ju mest bara dem, om de råkar 'göra något på sin privata tid'. Medan om exempelvis någon som verkligen har som arbete att utföra det de har för händer, kan om den råkar som 'dabba sig', det då kan drabba 'en hel massa människor', någonstans mellan några hundra och uppåt. Oräkneliga säkert. En sådan där inföding, ett barn troligen, kunde räkna, till hundra. Visade med sina fingrar, 'mer än tio', Ett tal som kom på tal var just då 'hundra'. 'Hundra?' och så kom då svaret 'Mer än hundra'. Det kan ha varit i Örebro. Ja, eller utanför.

Envar människa skall, enligt envisa rykten, kunna stå för vad den gör. Egna handlingar alltså. Såvida det inte är någon annan som 'beordrat' och sagt att 'om du inte', så blir det inte gjort. Medan om det görs, då görs det nog också. Fast Margaretha vet ibland just inte. Om nu Göran skall ta sig för, med 'det där' som behöver hända, också. Fast det kan i sin tur hända att även Göran kan tänka något liknande om Margaretha. Bara att ingen av dem egentligen vill som tro. Men en människa 'kan ju aldrig veta', tvivlet finns ju alltid 'där', som en sorts skugga liggande över själva tanken på 'det där verkar ju enkelt nog'.

Tevelisionapparaten har nog sin historia. Här kommer kortversionen av ett högst animerat samtal.
- Ser du på teve ibland?
- Jo, det händer. Ibland visar den bild också.
En del samtal tycks 'flyta på' och ibland finns det helt enkelt inte något att lägga till det där som så nyss yttrade. Det blir då tyst i telefonen eller rummet. Antagligen uppstår det då en sådan där 'akademisk kvart', som en visserligen hört talas om, men kanske inte upplevt. Eller så har den det. Ibland dröjer det något innan bussen eller tåget kommer. Den turen har blivit inställd. Det har blivit en så kallad 'otur'. Litet som en promenad i parken. Den blev kanske av, promenaden alltså, bara att den gick till något annat ställe än till parken. I en större stad kan det uppstå förvirring där. Det finns där ofta 'fler än en'. Park eller grönområden. En del parker är till och med en sådan där vidsträckt sak till plats. Den kan kallas 'Nationalpark' eller så. Bestå av en hel del natur, djur och vatten, berg troligen. Bara inte så mycket människor. Det är inte ofta det är beläget en nationalpark i en stad, eller ens en stad i en nationalpark. Men 'staten' har ofta ansvaret för en nationalpark. Staten har ansvaret för 'så mycket', landet i sig exempelvis. Bara att det är människorna som har staten som arbetsgivare som har ansvaret. Om en sådan människa skall ha som intresse av att 'rätt sköta sysslan', kommer det att ingå en sorts ansvar också. Det brukar vara en sak som förväntas. Även om det inte helt och hållet som ingår 'mera tydligt' i ens arbetsbeskrivning'. Men en människa kan alltid fråga om en människa har något ansvar. Annars kan ett svar på en eller annan fråga ofta bli 'det är inte mitt bord'. Och ändå är det inte en firma som tillverkar, köper eller säljer möbler. Märkligt.

?
Så uppstår stundom frågan 'Vem har ansvaret?' Eller kanske oftare ett mera brett perspektiv 'Var ligger ansvaret?' Det kan ju vara något en människa sett på bild, ett anslag kanske. En chef eller i vilket fall styrelse, har ofta som uppgift att ta just ansvar. Men ofta nog vill de som sitter i en styrelse 'befrias från ett'. Det lär visst kallas 'ansvarsfrihet'. Vad det betyder? Att envar som ställs mot en möjlig vägg och krävs att besvara den frågan, ofta får något svävande i sin blick. Pekar på sig och frågar, 'menar du mig?' Ja, så kan det vara med förväntningar ofta nog. Antingen jaget har haft det som en sådan där dröm eller inte. Om en människa är smart så blir inte svaret 'inte jag' eller 'det är inte mitt bord'. En smart människa antingen tar på sig ansvaret eller säger 'om inte jag kan hjälpa dig, så vet jag andra s om nog kan svara på dina frågor'. Så gick det ibland till 'på den gamla goda tiden'. Den som så ofta refereras till, men som nog är en sorts dimmig föreställning, kanske på teatern.
Nå, vem har ansvaret?