Det är mycket som bor här. Ett grå-blått skåp som omfamnar årens glas. En simpel kökssoffa i samma stil, som man enkelt kan gömma sig i. En vas med halvdöda blommor, gula och blå. En tavla som hänger snett, i den bor ett drömlikt hus.

Det är inte ett tyst rum, det är ett rum i ett hus med mycket liv. Jag kan lyssna i timmar, men ändå inte höra någonting.

Frukosttallrikar, pennor, kaffekoppar, ja allt är ju inte gammalt, inte ens här.
När jag sitter här, på den knirrande stolen, då reser jag i tiden. För ingenting här är nytt, ingenting är tyst.