Hopplöst med parkering, jag kör runt och runt, parkeringsgaraget är överfullt.
Jag blir och mer frustrerad, tittar på klokan 10 minuter kvar.
Utan för gamla Karolinska till höger brukar det finnas parkering kommer jag i håg, skyndade mig att köra dit. Där fanns en plats. Jag kommer nog försent men det är inget att göra något åt. Vilken lycka där står en röd Voi elsparkcykel, fram med mobilen, logga in och så bär det i väg. Nya Karolinska, har aldrig varit där förut.
Hittar till hissen våning fem, skall till ingång c 28. Till vänster syns 12-27 till höger 29- 42. Ingen 28 ! Jag går på måfå till höger stöter så småningom på en sköterska.
Följ efter mig, gå in genom dörren till vänster där borta. En bit in står det 28 på en dörr, hjärt och kärl.
Välkommen säger en sköterska i grön huva, varsågod och sitt, hon pekar på en plaststol och sätter sig ner vid skärmen. Vi har hyfsat corona avstånd.
Jag ger henne alla A4 papper som jag fyllt i och min leg. Hon skriver av alla mina uppgifter på skärmen, frågar ibland om stavning eller om det är en sjua i telefonnumret. Det tar lång tid att skriva in allt. Jag frågar, jag kunde ju ha fyllt i allt på min dator och skickat in så slapp du skriva av allt. Det går inte för patientsekretessen säger hon. Man kan väl göra det på 1177 då säger jag, den kan man bara öppna med bankID, man kan tom läsa sin journal på den. Hon tittar på mig förvånat ,men säger ingenting.
Efter ca 25 minuter är inskrivningen klar, vänta här så hämtar jag doktorn säger hon och försvinner. Jag sitter på stolen och väntar, efter en stund sticker en annan sköterska in huvudet genom dörren, sitter du här ensam säger hon bekymrat. Hon gick för att hämta doktorn säger jag. Vi kan ta ett EKG under tiden säger hon.
Följ mig, vi går in i ett angränsande rum och hon kopplar på alla sladdar och tar även det obligatoriska blodtrycket. Vad blev det? 142/72 säger hon, det är lägre än vad det brukar vara säger jag

Efter ca 15:minuter är det klart och jag visas in i det första rummet.
Där sitter nu två sköterskor vid skärmar och skriver .
Doktorn kom efter några minuter. Han säger ett namn som jag inte uppfattar.
-Du har kanske läst informationen om hjärtklaff implantat säger han.
-Jo säger jag, är det du som skall operera mig ?.
-Det vet jag inte, operationsplanen görs upp dagen innan svarar han.
-Jag pratade med en Andreas som ringde och berättade om min förestående operation säger jag.
-Jo, han är i vårt operationsteam säger han, har du läst broschyren om hur operationen går till frågar han vänligt igen.
-Absolut säger jag har även googlat på Boston special accurate, det är vad som stod i journalen att ni skall sätta in.
Ja då vet du det mesta säger han.
Han tittar på mig, undrar vad jag vill veta.
- vilka risker är det, jag jobbar med statistik och vill gärna veta.
- risken att det händer något är liten säger han.
- hur liten frågar jag
- ca 5 %
- uppdelat på vad säger jag.
Då han inser att han inte kommer undan berättar han.
Siffrorna är lägre än vad Boston Accurate redovisar kommenterar jag.
Vi diskuterar en stund, en av orsakerna kan vara att de tar till i överkant i USA
för att inte bli stämda för att ha gett felaktiga riskprognoser om något går snett.
Jag tyckte att Klaffen på Boston Accurate kunde göras bättre sade jag, han tittar förvånat på mig, som en backventil i ett hydraul system säger jag. Den är mindre komplicerad och fungerar säkert lika bra.
-förresten vad är klaffen gjord av?
-den kommer från gris säger han med ett litet leende.
-hur länga håller den frågar jag
Jag får mycket svävande svar, tre fem kanske tio år.
Jag berättade att jag har en gammal arbetskamrat som opererade in en mekanisk klaff för över tjugo år sedan och mår alldeles utmärkt.
Risken för beläggningar är större med en mekanisk klaff säger han. Vi brukar inte operera in den. Jo, han måste gå på Varan resen av livet fyller jag i, han nickar.
Kommer jag känna någon skillnad efter operationen frågar jag, känner mig,faktiskt ganska bra och kan göra allt som jag brukar göra. Han ser lite villrådig ut och jag får inget riktigt svar, men säger. Det är för längre fram i tiden, din klaff är i mycket dåligt skick.
In kommer en annan person hon presenterar sig, jag är avdelningsläkaren. Hon ställer en del frågor om hur jag mår.
Bra förutom att jag drog ut en infekterad tand i förrgår sade jag och det värker.
De ser bekymrade ut, infektioner i munnen vill vi inte ha.
Vad gör vi då frågor jag, skall jag gå till tandläkaren igen och kolla.
Förresten, hon skulle meddela er säger jag. De letar febrilt på datorn, en suck av lättnad, de har lämnat klarsignal.
Min kirurg säger adjö och lämnar oss.
Hoppas det blir han tänker jag, han hade långa känsliga fingrar.
Den andra läkaren tittar i skärmen och ställer flera frågor, ungefär samma som den första sköterskan redan frågat.
Hon meddelar mig att inläggningen blir på måndag kl.18 på plan 11 som planerat
och operationen blir antagligen kl 10. Jag får en lapp med all information.
-du blir kvar 1-3 dagar för observation säger hon.
- ses vi på måndag frågar jag, hon funderar lite
-nej jag jobbar natt då..
- är vi klara säger jag,
-nej vänta, vi måste ta blodprov också
säger den första sköterskan som kommit in rummet igen .Vi går in i rummet som vi var tidigare och hon ber om min legitimation.
Blod tagningen gick snabbt, hon hittar min åder lätt, fyra fylla vacutainer rör.
Oj behöver ni så mycket blod säger jag. Hon är mycket noga att alla rören blir märkta rätt och dubbelkollar.
Är vi klara nu säger jag, nej vi måste ta din temperatur också säger hon.
Vi går fram till en bildskärm där det hänger en temperaturmätare i en sladd, hon sticker in den i örat, hon försöker igen inget resultat.
Hon ger sig i väg för att leta reda på en annan temperaturmätare.
Efter en lång stund kommer en annan sköterska som jag inte sett förut in i rummet med en temperaturmätare och sticker in den i örat, 36,7 säger hon, skall vi ta det i andra örat också?,Det behövs väl inte säger jag, är allt klart nu?
Jag skall just gå då hon kommer i håg, det är en sak till. Hon tar fram en lång pinne med en bomulls top i ena ändan och sticker in den i näsan och kör den långt upp.
Det är mycket obehagligt, hon vispar runt den en stund och drar sedan ut den.
Covid19 säger jag, hon nickar.
En ny patient har kommit in i det första rummet, dörren står halvöppen. Jag ser att de tar temperaturen på henne, 37,6 hör jag, de ser bekymrade ut.
Är allt klart nu frågar jag,? allt är klart får jag till svar, hej då , är utgången till vänster eller höger frågar jag? Den tredje sköterskan säger, jag följer dig till hissen.

Nedanför står min Voi kvar, jag loggar in och kör till parkeringen.
Vinden viner härligt i ansiktet när jag drar på.









-