"Saknaden ger själen ingen ro,

tömmer hjärtat på blod

och gror däruti..."

Jag saknar Dig,

viskar vinden i skogen

bland gran och tall

uti björkarnas lövklädda kronor

sorgset sökande

sin frände

Jag saknar Dig...

då solen möter havet

och dagen sakta ger sig av

där i skymningens fallande mörker 

då, när vågorna samlas

sökande tröst i klippans

fasta famn

Jag saknar Dig...

då regnets droppar

och himmelens alla stjärnor

än glittrar likt ljuset

i Dina ögon

såsom de ock gjorde

då, den natten

Du lämnade

mig

Jag saknar Dig