visst har det hänt att jag fallit till föga, blåst bubblor i såpa i motvind, lagt en patiens i knät på den som vrider sig ur. och visst har det hänt att jag knäböjt i förödmjukelse och förnedring; men aldrig utan efterföljande nåd eller lindring. och visst. har jag kastat alla tvivel över axeln likt salt i trollnatten. och. visst har det hänt att jag gurglat stekflottet från pannan och visst har det hänt att jag sovit mig genom sällsamma dagar och visst har det hänt att jag smekt en kuk som inte var min att smeka. visst har det hänt.

det är när det kryper nära som jag vet vad som är viktigt. det är när daggen inte faller på sina strån. det är när jag sover lätt och drömmer om döden om och om igen. det är när samlarna slutar prassla med sina påsar. det är när molnen formar sig likt en ängel. det är då. det är nära. det är då det brister.

så samlar jag mina rester; vapen och gottepåsar. vi kan aldrig veta vad som väntar härnäst.