Var och en som tillbringat en stund inom vården,
på avdelningen för de mycket gamla, kan tro sig
förstå hur det kan lukta där. Som i en hiss där det
kunnat finnas kiss, näst intill en frätande lukt av
rengöringsmedel.

Jag vet inte om jag föredrar den ena lukten framför
den andra, på långvården. Jag pratade ibland med
andra om mitt jobb och den eller den hade något att
säga också. (Harald är i och för sig en lätt fiktiv figur,
men han får stå

modell för andra som finns här i mera verkligheten)
Ett jobb är bara ett jobb, som en bekant till mig har
kunnat uttrycka sig då och då. Att det alltså väl inte
spelar stor roll vilken uppgiften är, att ha några som
under sig eller över.

Oavsett om jag jobbade som biträde på en eller annan
avdelning där en tid. Det kunde i vilket fall inte skada
att få en smula erfarenhet av att jobba. Som biträde
kunde jag låta matintaget stå en smula på glänt då
det blev en stund över

att som vilja sitta hos någon som sällskap. Om den
eller den inte 'var rädd för att dö', då skulle väl inte
jag vara stort sämre? Det sas ibland att vi alla skulle
få uppleva den dagen. Trots att vi inte alla fick just
det, eftersom en del av

oss kunde få gå över till andra sidan, i sömnen. Ibland
kunde det ske drömlöst även, om sömnen var en sorts
medvetslöshet. Du vet, som det kan vara ibland på just
sjuka hus, då en hålls drogad inför ett eller annat som
kommande. Vilket som så

hade den nog varit med om en operation och därför,
eller om det var andra smärtor, vilka likt under krig
ibland kunde kräva 'starka medel' mot den värsta
upplevelsen. Men det var ändå roligt att jobba, även
om skratt kunde i och för sig

gå över i gråt. Men oavsett så var det en sorts vardag,
trots att alla dagar kunde bjuda olika situationer.
Människor gick bort och mer var det inte med det.
De levde och fanns där i ena stunden och så bara
'var det över'.

Det var något en fick ta och vänja sig vid. Även om
det inte gick, helt och hållet. En själv hade ju trots
allt ofta en sorts relation eller upplevelse av en och
annan. Det gick ju inte att komma ifrån. Men jag
var där i några år och

sedan gick jag vidare till andra uppgifter, så där
som det kunnat vara i livet. En får tänka sig att
det fanns en tid för att arbeta och en tid senare
för att inte göra det. Och varför blanda ihop ens
arbete med en fria tid?