En text att väcka
din outtröttliga
hängivenhet med.
Nåja, kanske betyder den mer
för uttjänta ansiktens allvar.

Men säg den sorgesång som
inte krossats under ditt kliv,
när du valsar undan
och din tomhet
gör dig böjd att släppa allt.

Och medan min tid
brinner, blir nedsmutsad
i allt det vilda,
frågar du mig om
den skrivna mästarens klagan.

Som egentligen inte hör hit.
Och det vet du mycket väl
men du riktar ändå laglöst
strålkastaren mot
den döende solen.