När strömmen av pockande frågor dig lämnar
när allt du med möda till slut har stängt av
till ensamhets ro invid tankarnas vågor
ditt tindrande, hemliga, brusande hav

bevakar så glädjefyllt ögonens iver
ett levande, orubbligt, mörkt ingenting
en världsrymd av tidlöshets flämtande glitter
din arvslott, ditt innersta av alla ting

så tänker du kanske du har blott minuter
och livet är bara ett narrande sken
Du finner ditt rutnät av måsten som väntar
men dock, vild och varm, och med solbrända ben.



12/6 2020