Du fyllde mig med hopp bara för att åter bryta ner mig

Smärtan av din tystnad och frånvaro får mig att falla ihop

Mitt hjärta vänder sig ut och in i en plågsam väntan 

Beska tårar som fått mig torka ut till små sandkorn

I mitt blod rinner minnena av dig och jag låter det blandas ut

I ett vattenfall av känslor flyter vi runt och suddas bort

En bitter eftersmak lämnar du kvar där jag står ostadigt 

Ett ofrillilligt val som jag nu åter tvingats göra 

Jag måste låta dig gå så jag kan leva vidare 

Jag har önskat många gånger att jag aldrig lärt känna dig

Men önskan kommer aldrig slå in, det förgångna är ristat i sten 

Den ler hånfullt mot mig varje dag som en påminnelse 

Ömma känslor och skratt har förmörkats och skuggats över

Ilskan och besvikelsen tillintetgör mig nästan 

Jag är värd så mycket mer än att bara finnas för dig

Jag har tagits förgiven och förlåtit alltför många gånger 

Jag har fått tjockare skinn, jag är mer hårdhudad nu

Det som är bortom synhåll är min framtid som väntar

Jag kan känna försmaken på min tunga av ett lyckligare liv

Jag ler och känner gnistan i mig att kämpa vidare 

Utan en endaste tanke på dig för jag kan inte längre ödsla med tiden

Med bestämda steg och längtan efter det som väntar 

Jag är min egna kära vän och jag finns alltid nära till hands