släppt dig nu
svårmods gnisslande tand
slängt ut i natten
att upplösas i intet
tiden är mogen
för sol i sinnet
sol inne

släppt den kvävande
torterande smärtan
ihålligt pinande
det svarta som själen
länge fick bo i
tjära som seg asfalt

tid för vila nu
bort från krigshjärtats
förlamande trötthets åkrar
kastat bort
klösande råttor
som utan biljett
plankat in

den svarta fiolens
gnisslande sång
sopat ut
med piasavakvast

jag är kärlek nu
ren och fjärilslätt
samlar örnfjädrar
nu flyger jag
en ängels hand i min

låt mig bara få njuta
ett år till
eller femtiotre