Jag kan inte segla förutan vind eller ro utan åror. Jag kan inte skiljas från mina vänner utan att fälla tårar.

Ibland känns mina tårar oändliga, som att de skulle kunna skapa en sjö som slukar mina bara fötter och nakna ben.

Ibland önskar jag att jag kunde flyga. Segla på himlen likt måsarna. Låta vinden ta tag i mina vingar och bära mig framåt.

Simma på stilla vatten på samma sätt som gammelgäddan gör när han tar sig fram. Låta sjögräset nudda vid min lena hud.

Jag vill springa över en äng och låta det långa gräset kittla min hud, på samma sätt som din beröring kittlar mig.

Idag är det 30 grader på min balkong, och sakta låter jag hallonsmakande vatten svalka min torra strupe.

På andra sidan vägen leker barn, med hela sin framtid som ett blankt papper.

En gång i tiden var min framtid ett blankt papper.

Nu är min framtid en hel bok fylld med vackra ord och kladdiga skisser.

Men mitt liv är nu, och jag lever.

Mitt liv är ett äventyr, en oändlig resa.

Som Bilbo en gång sa, I’m going on an adventure.

Jag tänker segla förutan vind och ro utan åror. Jag tänker simma i vatten och springa över ängar. Flyga kan jag inte, men inget annat är omöjligt.

Framtiden är vår, kom, låt oss fånga den tillsammans.

Det är för oss solen går upp.