Jag lägger mig ner på duken
och den kramar mig, oss.
För du finns väl?
Jag kände din lukt.

Du vill måla naken
och leker med färgen mellan fingrarna.
Den rinner varm från solen
tidigare idag.

Vi limmar upp sidorna
från dina franska bokfynd.
Delar förbjudet skapandet
av något som ingen av oss kan spara.

Vinet gör oss pratiga
och kyssarna är rädda.
Rädda för att betyda något
som inte får plats.

Somnar efter duschen
i stor och liten sked.
Drömmer om att inte vara skadade
av de innan oss.

Morgonen efter med blyga kaffetårar
spänns duken upp.
Som om den vore huden
av våra känslor.