Ge upp är ge sig upp, smidigt,
i kroppens torn,
fötterna kvar
i dimmornas sörplande myrmarker

Filspånen samlar sig
i teckenserier
direkt ur urgrunden
medan det tunga knastret
av bildäck på uppfarten
hotar dagens syner
med banala språkljud
och dumma uppsyner

Rumi och Knausgård
får dela plats

Det jag är
är osynligt,
men jag vet
på ett ungefär

Varje smärta undviken
är en gest
av skicklighet,
bra besluts fortsättning
eller ren artighet,
ett rent besvärsbesparande

Varje bra dikt
låter
som en någotsånär uppstyrd
schizofren villfarelse,
en självklar avslappning
genom en labyrint
av plötsligt läsbara filspåntecken
i en elektromagnetisk tillvaro
där kampen för frånvaron går vidare

Varje dag är en väntan
på nästa;

varje liv ett dödligt beslut

Blyertstecknen
över anteckningsbokens sida
magiska bevekelsegrunders
dervishdans
ner i deoxiribonukleinsyrans
dubbelhelix;
i spiralgalaxernas omedvetna
skönhet;
i livets och dödens klapprande
över stenläggningen
i det oförmodades avsaknad
av misskund

Man får lägga sig kall och kulen

kall och kulen