En midsommarnatts dröm
Den havsspeglande himlen har sedan länge gift sig
Med den brinnande solen
Klaraste blå med gyllene röd
Och den violetta kärleken
Blir allt mer dämpat och mörkat
Allt eftersom giftermålet tynar bort in i det förflutna


Klockornas visor närmar sig tidens höjdpunkt
Den uppfunna naturlagen
Vars outtröttliga frammarsch av siffror
Blir större och större, dag för dag.
Och när ett samhälle förbereder nattens ide
Väcks ett annat av himlens kör och solister.
En konsert av sådan skönhet
Att månen och stjärnorna inte kan låta bli
Att lysa med sin närvaro

Och mycket snart ska den stora smällen ske
Den oundvikliga, nollställande explosionen
Med en atomboms magnitud
Men ändå knäpptyst och harmlös,
Och ur detta ingenting
Börjar nu klättrandet mot nästa bergstopp
Om tjugofyra timmar och trehundrasextio grader
Samtidigt som Fenix återigen reser sig ur solens aska
Ackompanjerad av himlens sång
Och stjärnornas hälsningar