Jag är bara för mycket.

För envis (som synden sa mina föräldrar och lärare)
För uthållig (tar flest pass på stan i valrörelsen)
För laddad (för allt jag vill göra)
För hoppfull (för jag tittar längre bort än horisonten)
För grubblande (kan inte låta bli att vrida och vända)
För intensiv (kan inte avstå från att dra saker till sin spets)
För passionerad (och därmed utsatt för besvikelser)
För skämtlysten (måste skratta åt allt som är korkat)
För allvarlig (när jag slutat skratta och tar in världen)

Jag borde lära mig att slappna av lite mer.
Det kanske går.
Men det blir tråkigt.