Molnen hopar sig

Drar sig samman
till ett blytungt täcke

Snart hörs
djupa andetagen åter
som tysta små suckar
fria från rädsla

När oron förlorat
greppet om sömnens
klara rena drömmar

Och en molntung
himmel befrias
från sin tunga last
av rent klart vatten

Som ska falla
och befrukta den
uttorkade
törstande jorden